Bildsalen på högskolan i Borås är ett helt fantastiskt rum där fantasi och kreativitet flödar. Dagen inleddes med genomgång kring teori och material sedan var det dags att börja erövra och skapa. Vi arbetade inom vissa ramar men endå med fritt tänkande.
Jag fick erövra flera olika material som jag kanske aldrig hade testat annars. Våra direktiv här var att det inte skulle bli fint! Vi skulle arbeta abstrakt, vi skulle hinna erövra så mycket material som möjligt under dagen. Att arbeta abstrakt var svårt till en början, när jag gör någonting vill jag att det ska bli fint. Tillexempel så såg jag en fin träbit som jag tänkte att jag börjar att måla den rosa sen testar jag ta lite fin pulverfärg, då blir det fint. Under skapandet av min fina träbit så slog det mig att detta är inget nytt för mig, jag har målat på trä innan så jag tog istället fram kakao, bakpulver, salt och soya för det har jag aldrig testat! Blev det fint? Ne, inte speciellt. Var det kul? Ja! Så kul och det luktade illa men det funkade faktiskt att måla med, det torkade vilket jag inte trodde att det skulle göra.
Även om vi inte tänker på det så tror jag att det sitter långt inne i oss att när vi ska skapa något ska det bli fint och vem förmedlar vi det till? Jo barnen. Jag tror att det begränsar många barn att skapa för att de inte tror att de kan görs det fint. Vem bestämmer vad som är fint och inte? Vi ska vara stolta över att vi vågar och kan erövra olika material och processen fram till ett resultat, det ska vara kul och det ska skapa erfarenheter. Körling (2012, s. 224) skriver om elever som upplever sina
misslyckanden som något som inte tillåtits och att det är en skam att
misslyckas. Det gör i sin tur att barnet/eleven tappar intresset för innehållet
för att hon/han känner okunskap och upplever att man inte kan. Jag som Körling
menar att misslyckande ska ingå i lärarprocessen och ses som något positivt. Vi pedagoger ska finnas för barnen och stärka dem i deras
lärarprocess och se ett misslyckande som något att barnet faktiskt försöker och
vara stöttpelare för att barnet ska hitta intresset att försöka igen. Det är
även viktigt att lägga lärandet på varje barns enskilda nivå för att varje barn
ska kunna utvecklas.
Avslutningsvis hade vi lite diskussioner i både små och stora grupper. Vi samtalade bland annat om hur vi tänker om att arbeta med bestämda ramar eller att låta barnen arbeta/skapa fritt på förskolan. Vi kom fram till att oftast skapar barnen inom bestämda ramar, tillexempel när det är jul, då ska alla göra jultomtar av framlagt material. Vi diskuterade även att ofta sparas det på allt material, det ska inte slösas. Det är ju så klart en pengarfråga men då kan man istället återskapa meterial som tillexempel toarullar, äggkartånger, kapsyler, plastpåsar, mjölkpaket mm. Jag tror att föräldrar skulle uppskatta om de fick bidra med lite återvunnet material till förskolan.
Hur fritt ska det vara då barnen skapar på förskolan? Som blivande förskollärare anser jag att det är barnens fantasi som ska sätta gränserna. Vi pedagoger ska stötta barnen i deras skapande och uppmuntra barn till nya erfarenheter och tillit till sin egen förmåga. Genom att vara en tillåtande och stöttande pedagog tror jag att vi kommer att bli blåsta av stolen av barnen förmågor till att skapa utifrån deras tankar och idéer! I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 5) redogörs för att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande samt stimulera barns utveckling och lärande. Varje barn ska även känna delaktighet och tilltro till den egna förmågan som även ska växa.
I detta inlägg berör jag kursmål:
- självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt reflektera över tematiskt arbete där estetiska lärprocesser är utgångspunkt för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden
- skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet
Referenser
Körling, Anne-Marie
(2012). Nu ler Vygotskij.
Stockholm:
Liber
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).
Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Mats Andersson Högskolan i Borås
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar